Imse-vimse-mamma

Igår träffade jag en kollega från "fältet" som jag inte sett på evigheter!
"Men vad har du gjort!" sa han, min hjärna började snurra.... "Shit... vad har jag nu gjort!!!"
"Vad då?" frågade jag, "Ja, vad har du gjort?, Du är ju en halv människa!!!"

Hehe... då trillade poletten ner ;-) Och karlar säger att vi fruntimmer krånglar till allt när vi ska säga nåt! Pyttsan ;-)
Han tyckte i alla fall att "det var kanon" men att jag inte fick bli NÅ mindre! Hehe...
(Och jag som trodde att jag gått upp flera kilo och kände mig som en koloss, man vänjer sig snabbt...)
Ja, jätte glad blev jag i alla fall, så klart! Sånna kommentarer värmer :-D

Men jag undrar, varför tar man det alltid så, man tar liksom för givet att det är nåt negativt som ska komma... Är vi så svältfödda på komplimanger idag att vi till och med glömt att dom KAN komma?

Nej, här och nu slår jag ett slag för FLER KOMPLIMANGER ÅT FOLKET!
Det behövs så lite för att göra nån glad!
Tänk på det!

Förresten så är jag hemma med Ciara, en till "pjick", på halsen, i morse, så nu klias det och gnälls det för fullt! I med öronpropparna ;-)

Ha en riktigt bra dag!

//Tite