Imse-vimse-mamma

Ja, inte så ofta jag känner så, men nu så är det snart slut på den här mamman... Sömnbrist och monsterbarn hela dagarna gör ju inte saken bättre... Känner mig som världens mest värdelösa mamma, för jag orkar inte... har INGEN stubin alls! Stackars barn... Men det är väl bara att härda ut... inte så mycket annat att göra åt saken...

Igår var vi en sväng på Företagsmässan, jag, barnen, Emma, Helene och Joline. Ganska trångt, mycket folk.
Två stycken frågade om jag och Helene var systrar :-) Det tyckte jag var roligt. Ibland när man träffar nån och det känns som att man känt varandra hela livet, så tror jag nånstans att man måste ha träffats i ett tidigare liv. Vi kanske var systrar i ett tidigare liv!? Hur kommer det sig annars?
Och varför är det så att en del människor "tål" man inte, man kan bara inte fungera med människan ifråga, den kan vara hur trevlig som helst, men det är nåt som inte stämmer?
Jag tror absolut att det beror på att man har en relation till personen ifråga från ett tidigare liv. Och att det avgör hur man fungerar ihop.

Så nu tycker ni att jag är helknasig, men sån e jag.

Ha dé!

//Tite