Hittade ett inlägg som jag gjort i en gammal blogg på Familjeliv...

Hoppas aldrig det händer någon annan... Men jag vill veta varför det hände min dotter!!!

av: Tite

(2009-02-24)

Ja... en skräckberättelse...
Jag har hämtat mina två barn på dagis, vi åker den 5 minuter långa (korta) vägen hem. Jag sitter och pratar med min son som sitter i baksätet, och busar lite med min dotter som sitter i framsätet- hon skrattar som vanligt och tycker det är jätte roligt.
Hon vrider på huvet och tittar ut genom fönstret.
När vi kommer fram hemma, sitter hon fortfarande och tittar ut- ja, ja tänkte jag... kliver ur och ska lyfta ut henne, då är hon MEDVETSLÖS!!!
Helt okontaktbar! Ögonen är vidöppna, men hon rör sig inte! Kroppen är helt "lea-lös", hon är som en docka! Jag får panik! Min son börjar tjata "mamma, mamma jag vill åka fyrhjuling"! Och där står jag med min medvetslösa dotter i famnen!!!
"Lillasyster mår inte så bra" säger jag... "Gå och skotta lite snö" (som han som tur är tycker är jätte roligt), "Ok, säger han och går iväg.
Jag ringer till min man som är på väg hem från jobbet och säger att han måste skynda sig "det är nåt med Ciara" säger jag, vet ju inget!
Jag skyndar mig upp på altanen, lägger ner henne, ringer SOS, sliter upp overålen och mössan, tar av henne halsduken ("hon kanske håller på att kvävas tänker jag").
SOS svarar "Vad har hänt" frågar dom... Ja, vad har hänt!?!?! Inte en aning!!! Min dotter är medvetslös!!!
Eftersom att jag ser att hon andas, och känner att hjärtat slår, känner jag nog att jag inte kan göra så mycket mer än att vänta på ambulansen... Jag försöker hela tiden "väcka henne" och hör mig själv prata med henne oavbrutet, och upprepa "Nej, hon är het borta".
Min son skottar snö i godan ro och märker nog inte så mycket av allt som händer.
När ambulansen så kommer blir han nog lite fundersam... "Ciara mår inte så bra, Ciara är sjuk" säger jag.
Tack och lov bor vi grannar med mina föräldrar, min pappa har egen bilverkstad hemma på gården, så medan ambulanspersonalen tar hand om Ciara, säger jag till Casper "Kom så springer vi ner till morfar", stackars morfar säger jag bara... jag måste ju ha skrämt livet ur honom!!! Lämnar Casper där och åker med i ambulansen till Akuten i Malung, Ciara är fortfarande medvetslös.
Dom försöker väcka henne, men lyckas inte. Det blir fortsatt färd mot Mora, varifrån dom oxå har skickat en till ambulans som kommer och möter upp oss efter vägen, med en narkossköterska. När vi mött upp lyckas dom i alla fall väcka henne, då har hon varit "borta" i nästan två timmar!!!
Vi fortsätter till Mora, och sedan vidare till Falun, där vi får sova kvar.
Nästa dag är hon helt "som vanligt" igen! Det märks inte ens på henne att något har hänt! Vi fattar inget, inte personalen heller. Kvällen innan togs en massa prover, och alla provsvaren är helt normala, finns inget som visar på något konstigt.
Det svar vi fick av läkarna var att "ibland kan det bli så" MEN HALLÅ!!! Vad då "ibland kan det bli så"!?!?!?
"När det kommer så plötsligt från ingenstans, det är ett fullt friskt barn och barnet inte har några komplikationer, kan man heller inte ta reda på vad det var som hände".
Så nu sitter vi här och vet inte om (eller när) det kommer att hända igen, vi har inga som helst "varnings signaler" vi kan leta efter... Ibland räcker det att hon tittar lite konstigt åt ett håll så är man där direkt och kollar, eller att hon sover lite för länge, då måste man dit och peta...

Nu blev det som tur var ett lyckligt slut på detta, denna gång...
Men jag hoppas verkligen att ingen behöver vara med om något liknande. Om du har det, så får du hemskt gärna skriva till mig. Vore väldigt intressant att veta vad läkarna gav för svar till er/dig.

Kram på er

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Usch och fy ja... började nästan gråta när jag läste det... fy vad hemskt det var!!!
Det har aldrig hänt nån mer gång efter detta. MEN efter detta så har hon flera gånger skrikit tills hon svimmat om hon e arg, inte får som hon vill... vet inte om det hade nåt samband.... Men då i bilen var det ju inte att hon va arg eller så, hon skrek inte eller nånting....

Ja, skönt att det gick bra i alla fall... Det är snart ett år sen nu....

Kram och Gnatt alla!

//Tite

Kommentarer
Postat av: Anna

Usch va hemskt :( Men kan ju ha samband med de när hon blir arg..Hmm vill inte ens tänka på det..Hon mår bra och det är ju huvudsaken..Kramar

2010-01-28 @ 11:55:10
URL: http://annahanell.blogg.se/
Postat av: Solan

Ja den där händelsen var verkligen hemsk.Ingen kan nog förstå din panik och ändå kunde du hantera situationen ,som jag förstår, så lugnt så att storebror inte blev rädd.Du är i mina ögon en fantastisk tjej....Kram på dej...

2010-01-28 @ 22:50:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0