Jag var helt själv...

Det var inte en själ på gymmet! Bara jag och alla maskiner ;-) Riktigt skönt faktiskt, då fick jag göra allt i min egen takt. Kolla igenom maskinerna i lugn och ro.
Det var JÄTTE skönt att träna! Att komma igång! Så nu är det bara att köra :-D! Nästa gång hoppas jag på lite sällskap, av mamma eller Vivi kanske.

Mamma skulle varit med, men hon fick ett samtal från Mora att dom hittat en av hennes bröder liggandes hemma i sin hall. Dom vet inte hur länge han har legat, kan ha varit ända sen i måndags. Han hade fått en stor hjärnblödning, kunde inte prata och var förlamad i halva kroppen. Han kunde kommunicera med handtryckningar i alla fall och var medveten om att några av syskonen och hans barn var där. Det var inte livshotande i nuläget, men dom vet inte så mycket än...

Tänk vad lite man vet om livet. Ingenting vet man om morgondagen! Det kanske är lika bra det, men tänk på att ta vara på det liv DU har! Det är DU och bara DU som bestämmer över ditt liv och hur det ska bli!

Nu ska jag sova, ska bli spännande att se hur mycket träningsvärk jag har i morgon... Men det är bra, för då vet jag att träningen ger resultat. Annars får jag ta i mer nästa gång ;-)

Gnatt!

//Tite

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0